Påsken närmar sig med stormsteg och det ges för de flesta tillfälle att få vila upp efter den osedvanligt mörka och långa tiden som gått sedan jul och nyår. Denna slitsamma tid från januari och fram till påsk kallades förr (ibland än idag) för de s.k. "oxveckorna", främst de år då påsken var sen. I år är påsken rätt tidig, då den infaller i början av april. (4/4)

Oxveckorna mellan jul och påsk var en svår tid i det gamla bondesamhället...

I det enkla bondesamhället förr i tiden, så inföll den svåraste tiden i mars -april för många fattiga småbrukare eftersom betet i regel nästan var slut, hönsen värpte dåligt och korna mjölkade som sämst. Det var m.a.o. ytterst knapert och man fick blanda bark i brödet för att det skulle räcka till. Sjukdomar skördade många offer förr under oxveckorna.

Tack och lov är det inte längre så men tiden fram till påsk kan vara trist. Men nu har det vänt! Ljuset är tillbaka och detta märktes förr då det nya betet började växa igen , hönsen värpte bättre och korna mjölkade åter. Detta brukade infalla vid påsken. Idag så är påsken en religiös högtid som markerar ingången i sommarhalvåret på allvar.


Varför skiftar det så markant när påsken infaller?

Låt oss ta det hela från början: Som bekant så har det gått en riktigt lång tid sedan det var jul och nyår och man kan utan vidare säga att det gått nästan 4 månader grovt räknat, sedan vi såg en röd dag senast. Denna långa tid när påsken infaller så här sent har alltså en benämning: "Oxveckorna" eller även kallat "slitveckorna" och detta går sålunda tillbaka till det gamla bondesamhället. Det var en mager och bister tid med svält under perioden nyår till påsk då en stor del av befolkningen led ont av de allt mer sinande matförråden, samtidigt som arbetet inte lät vänta på sig.

Medan midsommar och jul infaller vid så gott som samma datum varje år så är påsken, Kristi himmelfärdsdag och pingsten rörliga högtider, där de sista två styrs av just påsken.  Enligt den judiska kalendern, som är en månkalender, firas högtiden pesach den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, när det blir fullmåne. De kristna började snart att flytta påskfirandet till påföljande söndag, den dag de menar att Jesus uppstod. Ofta hänvisar man till att det vid det första konciliet i Nicaea år 325 skulle ha beslutats om att påskdagen skall infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, men detta finns dock inte bevarat i de protokoll som finns efter kyrkomötet.

Eftersom vårdagjämningen infaller på olika tidpunkter beroende på vilken tidszon man befinner sig i är det 21 mars som används för att beräkna påsken. På samma sätt är det inte den astronomiska fullmånen som används utan en fullmåne som beräknas med hjälp av tabeller (kallas den ecklesiastiska fullmånen). Alltså infaller påskdagen på söndagen närmast efter den ecklesiastiska fullmåne som infaller på eller efter 21 mars.

I de katolska länderna införde man 1582 den gregorianska kalendern, vilket innebar att man lämnade den gamla julianska kalendern som gällt dittills. Även vissa av de ortodoxa kyrkorna övergav efterhand den julianska kalendern till förmån för den nya ordningen, men de flesta nationella kyrkorna inom ortodoxin var så kallade gammalkalendarister, och för kyrkoenhetens skull beslöts att alla ortodoxa kyrkor skulle fira påsken efter juliansk kalender. Efterhand bytte under 1600- och 1700-talen även de nationella protestantiska kyrkorna i västra Europa till den nya katolska kalendern och resultatet har blivit att påsken i de östliga ortodoxa kyrkorna vanligen infaller på annat datum än i de västliga kyrkorna.

I Sverige bytte man kalender från den gamla stilen till den nya stilen 1753, vilket i praktiken innebar ett byte från den julianska till den gregorianska kalendern. Man övergick dock inte till de nya reglerna för att bestämma när påsken infaller förrän 1844.

Av de beräkningsmodeller som finns för att ta fram påskdagens kalenderdatum för ett visst angivet år är sannolikt Gauss påskformel av matematikern Carl Friedrich Gauss (1777–1855) den mest kända. Enligt denna formel är tidigaste datum för påskdagen den 22 mars, och sista möjliga datum den 25 april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa gång blir 2038.

Blåkulla, häxor och folktron under skärtorsdagen...

"Färden till Blåkulla" - Blåkulla är den plats dit häxor enligt folktron flög på kvastar under skärtorsdagen för att festa med Djävulen. Orgierna sägs ha pågått till påskaftonen eller påskdagsmorgonen då "häxorna" for hem igen. Stora eldar tändes för att jaga iväg dem. Ordet Blåkulla anses vara en försvenskning av det tyska Blocksberg, enligt sägnen hemvist för Satan. Häxan antogs fara till Blåkulla på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på till exempel ett husdjur.

Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Berättelser från barn eller vuxna som sade sig på detta sätt blivit bortrövade blev i häxprocesserna det enda beviset - och det enda som behövdes - när häxan skulle fällas. Under tiden som häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats. Förutom påsken sades Blåkullafärder också äga rum på Valborgsmässoafton. "Blåkulla" refereras ofta i verkligheten rent geografiskt idag till ön Blå Jungfrun i Östersjön.

Söta små "häxor" präglar skärtorsdagen numera!

Nu håller de flesta skolorna ett välförtjänt påsklov och föräldrarna tar i många fall ut en väförtjänt minisemester också. De mindre barnen får då tillfälle att ha litet kul lagom till påsk genom att klä ut sig. Idag så kan man därmed alltjämnt se "häxor" men dessa är av det mest oskyldiga slag, då många barn, mestadels småflickor går runt uppsminkade och klädda som "påskkärringar" och tigger godis eller litet pengar. En kvast och en gammal kaffepanna brukar gärna ingå som "acessoarer" hos häxorna.  Denna företeelse sprider en stor munterhet såväl hos de tiggande barnen som hos de som får det oväntade besöket, vilket förstärker känslan av den annalkande påsken. En liknande direkt motsvarighet återkommer i oktober - november inför Halloween, som är en keltisk högtid i samband med Allhelgona, vilken nått Sverige under de senaste 20 åren. Men det är en annan historia det!

Vädret fram till påsk:

Det blir fortsatt rätt kyligt och ostadigt väder under inledningen av påskveckan men mot veckoslutet verkar det bli något stabilare väder! Men någon vår är det inte på samma vis som under 2014, då påsken låg betydligt senare.

I södra och mellersta Sverige så finns det risk för mycket hårda vindbyar under tisdag och onsdag, då ett djupt lågtryck tar sig in.. Men för oss som gillar vintersport som skidor, skridskor eller kanske pimpelfiske från de svenska insjöarnas isar så får bege sig upp till Norrlands fjällvärld, där det är mer vintrigt vilket ej ovanligt för årstiden. Längst i söder så har våren kommit en bit på väg men är mer normal med en hel del klassiska vårblommor som krokus, scilla och påskliljor. Längre norrut är våren inte fullt lika långt kommen och i fjällen kan man åka skidor men isarna kan vara lömska på många håll. Om vintersporterna ej faller oss i smaken så finns mycket goda möjligheter för uteaktiviteter. På kvällarna eller vid dåligt väder så låt de gamla familjespelen komma fram vid brasan.

Låt därför de smarta mobilerna, datorerna och läsplattorna vila litet till förmån för gamla rekorderliga spel som Monopol där många kan vara med samtidigt. Monopol är riktigt roande och kan ta många timmar att spela. Olika kortspel, Fia och andra kul brädspel kan ge en stor behållning om eller när vädret sviker oss. Att lägga tonvikten på att påskmaten blir extra god och att hjälpas åt litet extra kan betyda väldigt mycket för en lyckad påsk om vädergudarna inte är med oss... Annars så är konstrundorna en växande trend där man ej är fullt så väderberoende då många slår upp sina konstgallerier för påsken och våren, på allt fler håll i Sverige.

Påsktrafiken:

Med tanke på den tidigare påsken så kan det vara halt eftersom det kan komma snö, särskilt i norr och även snöbyar längre söderut Så det är en god idé att vänta med byte till sommardäck på bilen om du ska ut och resa. Ska du till norra Sverige så är detta med vinterdäcken ett absolut måste! I södra delarna av landet så lockar som sagt ett antal "konst-rundor", främst då i Skåne och i västra Sverige då många privata konstnärer öppnar sina gallerier. Detta är också ett sätt att få påsken att bli mysigare och mer intressant. Väglaget kan vara lömskt med frost, och snö, främst längre norrut i vårt avlånga land, som innebär halka ute på vägarna.

De största utmaningarna ställs alltså på bilister som ska fara norröver för skidåkning i fjällen. De som (möjligen) har bytt till sommardäck ska alltså stanna hemma. Ta dessutom god tid på er att nå era destinationer i norra Sverige för väglaget kan som sagt vara fortsatt rejält vintrigt där uppe...

Fakta om Stilla veckan:

Stilla veckan, även Passionsveckan, Dymmelveckan, Tysta veckan eller (oegentligt) Påskveckan, är den sista veckan i fastetiden, det vill säga veckan före Påskdagen, från Palmsöndagen till Påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men det är bara Palmsöndagen, Blåmåndagen, Vittisdagen, Dymmelonsdagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och Påskafton som har kyrklig betydelse, med gudstjänster. Numera är det dock på sina håll brukligt att man samlas för läsning av passionshistorien under de tre vardagarna i veckans början.

Måndagen kallas blåmåndag eller svarta måndag. Tisdagen kallas vita tisdagen. Dessa namn betecknar ursprungligen måndagen och tisdagen i fastlagen, där deras namn bär en innebörd, men har i folkmun förflyttats även till Stilla veckan. Onsdagen i Stilla veckan har kallats Dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”.

Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt. Under Påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu uppståndelse, är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.

En annan orsak som är av mer hednisk sed eller rit är tron på troll, häxor och annat s.k. "oknytt" som präglade sinnevärlden hos människor förr i tiden. På skärtorsdagen så skulle de onda makterna ha fest då häxor och andra mindre uppskattade väsen for till "Blåkulla" oftast gärna på en kvast eller något annat föremål som man kunde sitta gränsle på. Därför så gömdes oftast dessa ting undan under dymmelveckan.

Kyrkklockornas kläppar byttes alltså ut mot träkläppar som gav en dovare klang för att inte "störa" trollen och häxorna i onödan. Så det hela har oftast såväl en djupt kristen som hednisk tradition som faller mot ungefär samma handlingar som gör en gemensam sak så att säga.

På långfredagen så berättar vi mer om själva påskfirandet som så smått inleddes med Palmsöndagen, sista söndagen före påsk alltså.

Länk till Wikipedia om Stilla veckan: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stilla_veckan

Källor: Wikipedia & eget material.