Vi har nu avverkat lejonparten av sommaren och litet av vemodet börjar att infinna sig. För visst så älskar vi nordbor de fina sommardagarna, den långa ljusa sommarnatten, solen, värmen, de (salta) baden vid hav och insjö. Och vissa av oss uppskattar de spännande åskvädren, medan andra av oss avskyr detsamma. Oavsett vilket så är vi nu inne i augusti och det märks tyvärr på att mörkret faller i allt snabbare takt. Redan runt Kl. 21-tiden går solen under horisonten i större delen av landet. Men augusti är en fin månad som bjuder på stämningsfulla kvällar.

Ny bild överst på EWP!

Högst upp på EWP så har Hållö Fyr i Bohuslän nu fått ge plats åt åskans nattliga fyrverkeri, vilket är en bild tagen av Kenny Åström som utöver programmeringen av sidan även är en fena på blixtbilder. Just nu i augusti så blir det "säsong" för nattåskvädren då mörkret kommer allt tidigare på kvällarna. Nattåskan förekommer främst utmed västkusten då det fuktiga luftmassorna från havet möter kallare luft norrifrån och det blir konvektion och därmed risk för regn och åska. Nattetid så är solen nere och kan ej värma samtidigt som att den kalla luften då konfronteras med den varma från haven. Nattåska kan förekomma frekvent en bra bit in i september under vissa år.

I augustimånens sken och kräftans vänkrets...

Det är också i augusti som många av oss samlas för något som närmast kan betecknas som en rit: Kräftkalasen tar sin början och vi samlas i kräftlyktornas sken för att sörpla i oss kräftorna och även ta oss en liten nubbe, det går bra utan snaps också förstås. De flesta av oss får nöja sig med att köpa utländska kräftor som oftast kokts för ett år sedan och frusits för att skeppas hit till oss. En liten lustighet var att de första importerade kräftorna, som var från Turkiet lanserades 1968 och i kartongerna låg runt 6-8 kräftor (!) Så stora var de då, sedan vet vi resten och idag så är de betydligt fler, ofta runt 25-30 st i samma kilo. Import sker i från hela världen där kräftor finns: Spanien, Kina, Ryssland, U.S.A m.fl länder. Beroende på kvalitet så smakar de olika bra och några av oss, främst vi på västkusten avstår numera som regel de importerade och väljer havskräftor istället vilka smakar mycket, mycket bättre. Havskräftan som även kallas kejsarhummer, finns både som råa och färdigkokta ute i handeln.

Men det finns också svenska insjökräftor och vi som är litet äldre minns med sorg i hjärtat den "svenska flodkräftan" som är så mycket bättre i smaken (?) än dagens signalkräftor som man fångar nu. Som ni säkert känner till så är det den elakartade kräftpesten som ställer till det. Vatten efter vatten har drabbats av den dödliga svampen som angriper kräftornas skal. Den började spridas med utgång från Frankrike runt 1850, i hela europa med infekterade kräftburar (mjärdar) och kom hit strax efter förra sekelskiftet efter en något underlig omväg via Finland. Det var i Finland som vi i Norden först började äta kräftor. Traditionen spreds sedan till Sverige via Stockholm och vidare ut i landet och vi fick infekterade redskap från Finland. Senare så medförde det ökade friluftslivet att även båtar óch kanoter hos intet ont anande turister förde in smittan i allt fler vatten. Så sker dessvärre fortfarande och även medhavd fisk som man betar mjärdarna med kan vara smittade. Ett vatten som angripits av kräftpest kan slås ut på några veckor, ibland dagar, så snabbt går pesten fram.  Ett sätt att begränsa smittspridningen är att ha steriliserade mjärden och frusen, upptinad fisk. Kräftpestens svampsporer tål nämligen ej frysning.

Men sedan 60-talet så sattes en "resistent" kräfta ut, den sk. signalkräftan som en erättare till flodkräftan i de svenska vattnen vilket i början såg lovande ut. Sedan så har det visat sig att just signalkräftan sprider pesten ännu mer. Smaken på signalkräftan är dock jämförbar med flodkräftans vilket är en viss tröst, men skalet är hårdare än hos flodkräftan. De ljusa fläckarna ("signalerna") på klorna har gett kräftan dess namn. Idag så finns signalkräftan utplanterad i t.ex. Vättern där de fångas i stora mängder i augusti.

 Kräftpremiären brukade vara satt till den första onsdagen i augusti men nu får kräftorna i princip fiskas året runt. Dock så brukar de flesta av oss helst hålla på traditionen att äta kräftorna i lyktornas sken i augusti. Vi klär oss gärna i "lustiga hattar och sjunger fåniga sånger". Kräftorna kokas i en lag som består av vatten, salt, porter, en knippa krondill och några sockerbitar i. Lagen ska stormkoka när kräftorna lägges i levande för att de ska dö ögonblickligen. Döda kräftor kan orsaka svåra magsmärtor då de kan ha varit infekterade och giftiga. Man ser att stjärten är "snyggt ihoprullad" på en korrekt kräfta när den tas upp ur koket. Kräftan är färdig när den är ljusröd och flyter upp till ytan. Kräftorna kyles snabbt och lägges i den kokta lagen som också kylts av, för att vila några timmar kallt. Kräftorna avnjutes med vitt bröd, t.ex. pain-riche (baguetter), en sås baserad på majonnäs, ailoli, en stark ost till, typ Västerbotten, kumminost etc.

Till kräftorna så drickes gärna iskall öl och snaps, vitt vin går också bra! Sånghäftet hör till! Har du tur och gillar åska så kanske ett nattåskväder förgyller kräftfesten också...

Så ta för dig för nu är vi inne i augusti som allt som oftast kan bjuda på ännu en fin sommarperiod med sol och bad innan hösten kommer för gott...

 Källa: Eget material.