Vi har nu kommit till den s.k. Stilla Veckan som är veckan precis innan påsk och som började med Palmsöndagen. Denna veckan innehåller många händelser och vi "betar av" dessa en efter en:

Vårfrudagen - våffeldagen:

Jungfru Marie bebådelsedag 25 mars, (traditionellt Vårfrudagen, och tidigare i Skåne Frue dag), Herrens bebådelse, är en kristen högtid som firas nio månader före jul. Dagen firas för att högtidlighålla att Maria genom ärkeängeln Gabriel fick veta att hon var havande med Jesus.

Jungfru Marie bebådelsedag firas i många kyrkor den 25 mars, med vissa undantag beroende på påskens inträffande. I Svenska kyrkan firas dagen numera på söndagen som infaller 22–28 mars.

I Sverige har den gamla benämningen Vårfrudagen gett upphov till Våffeldagen, som alltjämt infaller den 25 mars.

Mer information om vårfrudagen finns på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5rfrudagen

Påsken närmar sig med stormsteg och det ges för de flesta tillfälle att få vila upp efter den osedvanligt mörka och långa tiden som gått sedan jul och nyår. Denna slitsamma tid från januari och fram till påsk kallades förr (ibland än idag) för de s.k. "oxveckorna", främst då påsken var sen. I år är påsken istället mycket tidig, då den infaller i slutet av mars och början av april.

I det enkla bondesamhället förr i tiden, så inföll den svåraste tiden i mars -april för många fattiga småbrukare eftersom betet i regel nästan var slut, hönsen värpte dåligt och korna mjölkade som sämst. Det var m.a.o. ytterst knapert och man fick blanda bark i brödet för att det skulle räcka till. Sjukdomar skördade många offer förr under oxveckorna.

Tack och lov är det inte längre så men tiden fram till påsk kan vara trist. Men nu så vänder det! Ljuset återvänder och det märktes förr då det nya betet växte igen , hönsen värpte bättre och korna mjölkade åter. Detta brukade infalla vid påsken. Idag så är påsken en religiös högtid som markerar ingången i sommarhalvåret på allvar.

Blåkulla, häxor och folktron under skärtorsdagen...

"Färden till Blåkulla" - Blåkulla är den plats dit häxor enligt folktron flög på kvastar under skärtorsdagen för att festa med Djävulen. Orgierna sägs ha pågått till påskaftonen eller påskdagsmorgonen då "häxorna" for hem igen. Stora eldar tändes för att jaga iväg dem. Ordet Blåkulla anses vara en försvenskning av det tyska Blocksberg, enligt sägnen hemvist för Satan. Häxan antogs fara till Blåkulla på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på till exempel ett husdjur.

Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Berättelser från barn eller vuxna som sade sig på detta sätt blivit bortrövade blev i häxprocesserna det enda beviset - och det enda som behövdes - när häxan skulle fällas. Under tiden som häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats. Förutom påsken sades Blåkullafärder också äga rum på Valborgsmässoafton. "Blåkulla" refereras ofta i verkligheten rent geografiskt idag till ön Blå Jungfrun i Östersjön.

Söta små "häxor" präglar skärtorsdagen numera!

Idag så kan man alltjämnt se "häxor" men dessa är av det mest oskyldiga slag, då många barn, mestadels småflickor går runt uppsminkade och klädda som "påskkärringar" och tigger godis eller litet pengar. En kvast och en gammal kaffepanna brukar gärna ingå som "acessoarer" hos häxorna.  Denna företeelse sprider en stor munterhet såväl hos de tiggande barnen som hos de som får det oväntade besöket, vilket förstärker känslan av den annalkande påsken. En liknande direkt motsvarighet återkommer i oktober - november inför Halloween, som är en keltisk högtid i samband med Allhelgona, vilken nått Sverige under de senaste 20 åren. Men det är en annan historia det!

Vädret fram till påsk:

Efter att våren gjorde en kort visit i början av mars så har den sedan lyst med sin frånvaro rejält och det råder i skrivande stund vinter.

Det blir fortsatt kyligt och ostadigt väder även över påskhelgen...
Tyvärr så ses ingen ljusning i sikte för alla oss påskfirare som hoppats på skön vårvärme i påsk. Men för oss som gillar vintersport som skidor, skridskor eller kanske pimpelfiske från de svenska insjöarnas isar så råder ett guldläge man ej får missa. Längst i söder är det kanske risk för snö. Annars så bjuds det på rätt fint väder men det blir kallt! Om vintersporterna ej faller oss i smaken så får promenader duga, eller låt de gamla familjespelen komma fram vid brasan.

Låt därför de smarta mobilerna, datorerna och läsplattorna vila litet till förmån för gamla rekorderliga spel som Monopol där många kan vara med samtidigt. Monopol är riktigt roande och kan ta många timmar att spela. Olika kortspel, Fia och andra kul brädspel kan ge en stor behållning när vädret sviker oss. Att lägga tonvikten på att påskmaten blir extra god och att hjälpas åt litet extra kan betyda väldigt mycket för en lyckad påsk när vädergudarna inte ställer upp...

Påsktrafiken kan bli farlig!

Det kylslagna vädret med sitt vintriga läge kommer att sätta trafikanterna på prov. I söder så lockar ett antal "konst-rundor", främst då i Skåne då många privata konstnärer öppnar sina gallerier. Detta är också ett sätt att få påsken att bli mysigare och mer intressant. Väglaget kan vara lömskt med frost, och snö som innebär halka ute på vägarna.

Men de största utmaningarna ställs dock på bilister som ska fara norröver för skidåkning i fjällen. De som (möjligen) har bytt till sommardäck ska stanna hemma. Vinterdäck gäller! Utrusta er och bilen för ett rejält vintrigt förhållande, för det är detta som väntar i påsk! Ta dessutom god tid på er att nå era destinationer för väglaget kan som sagt bli riktigt vintrigt...

Fakta om Stilla veckan:

Stilla veckan, även Passionsveckan, Dymmelveckan, Tysta veckan eller (oegentligt) Påskveckan, är den sista veckan i fastetiden, det vill säga veckan före Påskdagen, från Palmsöndagen till Påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men det är bara Palmsöndagen, Blåmåndagen, Vittisdagen, Dymmelonsdagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och Påskafton som har kyrklig betydelse, med gudstjänster. Numera är det dock på sina håll brukligt att man samlas för läsning av passionshistorien under de tre vardagarna i veckans början.

Måndagen kallas blåmåndag eller svarta måndag. Tisdagen kallas vita tisdagen. Dessa namn betecknar ursprungligen måndagen och tisdagen i fastlagen, där deras namn bär en innebörd, men har i folkmun förflyttats även till Stilla veckan. Onsdagen i Stilla veckan har kallats Dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”.

Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt. Under Påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu uppståndelse, är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.


En annan orsak som är av mer hednisk sed eller rit är tron på troll, häxor och annat s.k. "oknytt" som präglade sinnevärlden hos människor förr i tiden. På skärtorsdagen så skulle de onda makterna ha fest då häxor och andra mindre uppskattade väsen for till "Blåkulla" oftast gärna på en kvast eller något annat föremål som man kunde sitta gränsle på. Därför så gömdes oftast dessa ting undan under dymmelveckan.

Kyrkklockornas kläppar byttes alltså ut mot träkläppar som gav en dovare klang för att inte "störa" trollen och häxorna i onödan. Så det hela har oftast såväl en djupt kristen som hednisk tradition som faller mot ungefär samma handlingar som gör en gemensam sak så att säga.

Påsken och sommartid:

På långfredagen så berättar vi mer om själva påskfirandet, samtidigt som att vi då påminner om sommartiden som startar natten mellan lördag och söndag 30-31 mars!

Länk till Wikipedia om Stilla veckan: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stilla_veckan

Källor: Wikipedia & eget material.