"Ett litet steg för människan......Men ett stort steg för mänskligheten"

Dessa ord är idag minst sagt bevingade i vår moderna tillvaro och uttalades av Neil Armstrong när han satte foten på månen 20 juli år 1969.

Månlandningen som sedan kablades ut i brusiga svartvita bilder anses ännu idag 50 år senare som "mänsklighetens största bedrift" när man ilandsatte vår art Homo Sapiens på en främmande himlakropp.

Apolloprojektet var en följd av det kalla kriget som startade redan 1945 direkt efter det 2:a världskriget, där dåvarande Sovjetunionen inledde en militär kapprustning med U.S.A. och västmakterna.

Snabbt så blev det hela en militär kapprustning mellan Sovjet och U.S.A. och detta innefattade givetvis rymden. Olika sonder skickades upp och faktiskt så var det Sovjet som snabbt tog ledningen genom att skicka upp den första satelliten under namnet "Sputnik".

Detta till U.S.A:s stora förtret och ännu värre blev det när man skickade upp djur, där hunden Laikas tragiska öde etsade sig fast hos mänsklighetens näthinna. Hunden omkom i rymdtesterna.

Men senare så lyckades man få ut den första kosmonauten Jurij Gagarin och senare även den första kvinnliga, Valentina Teriskova. Sämre gick det för U.S.A. inledningsvis där det ena testet efter det andra misslyckades där raketerna ofta exploderade på startplattan.

"Vi ska föra en man till månen för, inte för att det är lätt, utan för att detta är svårt!"

Apollo 11 uppfyllde därmed president John F. Kennedys mål att "...före årtiondets slut ha landat en människa på månen och tagit honom tillbaka i säkerhet." Dessa bevingade ord uttalades i kongressen 25 maj år 1961.

Därmed så drog rymdkapplöpningen igång på allvar, NASA bildades och enorma ekonomiska belopp sattes in med alla experter som fanns att uppbringa.

Däribland en rad framgångsrika tyska forskare från V1 och V2 projektet som Nazisterna (framgångsrikt?) utvecklat, avseende själva raketerna. Resten var bara mörk tragedi som allt annat från den regimen.

Verner Von Braun var mannen som tillsammans med amerikanska och andra forskare utvecklade Mercury raketerna som föregick apolloprogrammet. Men det stora var saturnusraketerna som är det starkaste maskinerna som människan ännu idag utvecklat till dags dato!

Saturnusraketen och månlandaren "Örnen" förde människan till månen tur & retur!

Månlandarern som utvecklades fick namnet "Örnen" och denna innehöll faktiskt en dator som med dagens mått är mindre i kapacitet än en vanlig mobiltelefon. Men ordet "mjukvara" myntades i sammanhanget och bara detta sa tydligt att månfärderna var med banbrytande teknik vi alla senare skulle få ta del av.

Landningsplatsen var svår att välja ut men till sist så föll valet på "Stillhetens Hav" på månen som såg lämplig ut då det på månen finns många partier har svårt kuperad terräng.

En annan sak man oroade sig för var måndammet som man väl kände till. Detta stoft är resultatet av miljarder års partiklar som fallit på månens yta från rymden. Stoftet är otrevligt och vasst då inga vindar eller vatten slipat av kanterna. Det är dessutom elektriskt laddat och synnerligen ohälsosamt att komma i kontakt med. Något astronauterna märkte när de tog av sig måndräkterna inne i rymdkapseln.

Dock så blev tursamt nog ingen av astronauterna sjuk av detta vare sig på Apollo 11 eller efterföljande besöken på månen.

Månen är också resultatet av en stor asteroid som kolliderade med jorden i begynnelsen. En stor bit slets loss, hamnade i omloppsbana och bildade månen som vi känner den idag.

Månen avlägsnar sig dock med några centimeter per år från banan runt jorden men vi behöver ej vara oroliga som lever idag för det handlar nog om närmre mer än en miljon år innan oron kan vara befogad att vi ska förlora vår trogne drabant.

20 juli 1969 blev ett stort steg för mänskligheten!

Det är nu mer än 50 år sedan Neil Armstrong besteg månens yta och uttalade de bevingade orden. Strax därpå så steg andremannen i kapseln Buzz Aldrin även månens yta där den amerikanska flaggan "Stars and Stripes" förstås planterades på månens yta. Svinhugg gick igen och ryssarna som ilandsatt en obemannand månlandare tidigare blev rejält dragna vid näsan den här gången!

En hel del tester utfördes därefter samtidigt som man tog med sig månstenar, grus, och lite av det otäcka elektriskt laddade dammet med tillbaka.

Men uppe i en bana runt månen satt tredjemannen Michael Collins som av NASA skämtsamt fick epitetet "Världens ensammaste man", något han själv inte hade ont av. Michael hade fullt upp med markkontrollen på NASA samt övervakning av månlandaren och de båda på månen och dessutom kontrollerna på moderkapseln som skulle föra de tre tillbaka till jorden.

Returresan blev riktigt lyckad och de av mord och oroligheter plågade U.S.A. fick något välbehövligt att samlas kring och TV:n gjorde sitt definitiva genombrott över hela världen detta året.

Underredet med månlandarens ben frikopplades vid återstarten till rymdkapseln och står kvar på månens yta än idag. Att återfärden först till rymdkapseln från månens yta och sedan dockningen med rymdkapseln med åtföljande återfärd till jorden framstår än idag som en grym bedrift av människa och teknik!

År 1972 skedde den sista Apollofärden...

Månprojektet pågick till december år 1972 då projektet avslutades i och med Apollo 17 med de tre astronauterna Eugene A. Cernan, Ronald E. Evans samt Harrison H. Schmitt

Det hela hade blivit enormt dyrt för U.S.A. och man ville nu satsa på mer nära projekt som t.ex. Skylab som föregick såväl ryska rymdstationen "MIR" och den internationella rymdstationen "ISS" (International Space Station).

Man utveklade också rymdskytteln, rymdfärjan där "Columbia" var den första av dessa att användas. Men rymdfärjorna kantades av tragiska olyckor vilket även Apollo 13 drabbades av när en syretank exploderade på väg mot månen.

Det hela fick stor dramatik men genom mänsklig snillrikhet kunde de tre astronauterna återföras i säkerhet till jorden och givetvis så blev det ingen månlandning den gången.

De skrockfulla amerikanerna fick givetvis rejält vatten på kvarnen beträffande "olyckstalet 13", från Bilbeln. Våning 13 är uteslutet och i hissarna på många håll så går man från 12 till 14 i våningsplanen som kuriosa.

Framtida månfärder?

Månlandningarna blev ett kostsamt projekt och det har gått 47 år sedan sist man haft bemannade färder dit. Och ett annat udda kuriosium är att någon kvinna ännu ej satt sin fot på månens yta. Man kan på så sätt nog påstå att detta numera är "mannens sista bastion" då ett otal kvinnor varit i rymden.

Men detta kan komma att ändras då planer nu på allvar sannolikt sätts i verket att som en förberedelse till Mars-färderna sinom tid att på nytt landa på månen! En svensk kvinnlig astronaut-elev är uttagen av NASA för detta.

Mer att läsa och se från denna ännu idag unika händelse finns i länkarna nedan:

Wikipedia om Apollo 11 och månfärden 1969 - HÄR

Wikipedia om Apollo-projektet - HÄR

Långfilm på tre (3) timmar om månlandningen 1969. OBS! Filmen är lång! - HÄR

Källa: Wikiedia och eget material.