I år så infaller påsken mycket sent, med start 22 april, då långfredagen infaller. Påsken innebär också slutet på de långa och dryga s.k. "ox-veckorna" som markerar den helt helglösa tiden mellan jul och påsk. I år är påsken ovanligt sen och benämningen kom därför extra väl till pass.

Vädret kommer i större delen av landet därför att bli varmt och en aning sommarlikt. Därmed så kan påsken i år bli starten för mångas "uteliv" i sommarstugor, campingar och i trädgårdar. Längst ned i söder finns goda chanser att kunna sitta ute en del av påskaftons kväll, där solen gassar. Gissningsvis kommer därför äggen få konkurrens av grillarna. Påsklammet eller påsklaxen kan därför att komma att hamna på grillen! Men i vanlig ordning så kommer vi att sätta i oss runt 6 miljoner ägg eller mer under påskaftonen. Till detta så blir det sill, lax och en hel del starka drycker. Men mest så ökar godissuget vid försäljningen av alla påskägg och därmed så är påsken den tid på året då mest snask konsumeras i särklass!
I stora delar av landet, främst i västra Sverige så tänds påskeldar och det skjuts fyrverkeri. Särskit i Göteborg och i Bohuslän är denna sedvänjan utbredd medan man på andra håll, som i t.ex. Skåne firar påsken på ett stillsammare sätt. Men runt om i landet så klär barnen ut sig "som häxor" och tigger godis. Denna sedvänja kan jämföras en aning med Halloween där barnen klär ut sig och tigger snask på ett liknande sätt.

Seden att äta påskägg i Sverige faller tillbaka på att hönsen på allvar började att värpa rejält igen efter den långa och mörka vintern. Äggen var då större än tidigare på vintern och i rikligt antal just vid påsk.

"Färden till Blåkulla" - Blåkulla är den plats dit häxor enligt folktron flög på kvastar under skärtorsdagen för att festa med Djävulen. Orgierna sägs ha pågått till påskaftonen eller påskdagsmorgonen då "häxorna" for hem igen. Stora eldar tändes för att jaga iväg dem. Ordet Blåkulla anses vara en försvenskning av det tyska Blocksberg, enligt sägnen hemvist för Satan. Häxan antogs fara till Blåkulla på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på till exempel ett husdjur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Berättelser från barn eller vuxna som sade sig på detta sätt blivit bortrövade blev i häxprocesserna det enda beviset - och det enda som behövdes - när häxan skulle fällas. Under tiden som häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats. Förutom påsken sades Blåkullafärder också äga rum på Valborgsmässoafton.

Påsk är en viktig årligt återkommande högtid under det kristna kyrkoåret. Påsken är till sin natur, både genom händelser och tidpunkten när den infaller, kopplad till en viktig judisk högtid pesach (hebreiska), vilket betyder "passera" eller "gå förbi", men som ibland även benämns som den judiska påsken.

Gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma vilken kalenderdag påskdagen infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första konciliet i Nicaea, 325. Regeln säger att påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars. I Sverige har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller sedan 1844. År 2011 infaller påskdagen den 24 april.

Högtiden pesach, den judiska påsken, hålls som en hågkomst över uttåget ur Egypten (ca 1500-talet f.Kr.), den natt då påsklammet slaktades och dödsängeln skonade Israels folk. Ända fram till templets fall år 70 e.Kr. slaktade man lamm i Jerusalems tempel, och dessa åts under en nattlig måltid. Idag har dock påsklammet ersatts med den så kallade seder-måltiden, där de olika rätterna har symbolisk betydelse och där den yngste sonen ställer frågor om högtiden som fadern besvarar.

Inom kristendomen firas påsken till minne av Jesus från Nasarets död och uppståndelse, samt hans tal, ett firande som utsträckes till en hel vecka, den så kallade stilla veckan vilken börjar med palmsöndagen, med dymmelonsdagen, skärtorsdagen och långfredagen som hållpunkter, tills att den avslutas med påskdagen. Den viktigaste gudstjänsten är av tradition påsknattens, då också dop eller doplöftesförnyelse kan äga rum; den har återinförts i den romersk-katolska kyrkan och i många andra kyrkor under 1900-talet. Gudstjänsterna under påsken innehåller det liturgiska firandet av den kristna övertygelsen att den historiska gestalten Jesus från Nasaret är identisk med Jesus Kristus, mänsklighetens frälsare som efter döden på korset uppstått från de döda. Denna övertygelse är en gemensam och grundläggande bas i trossystemet för de rörelser som bekänner sig till Kristus och till kristendomen. Tron på treenighetsläran, det vill säga att Fadern, Sonen och Anden är ett enda väsen är en doktrin med mycket stor utbredning bland de kristna kyrkorna, men det finns även rörelser som betecknar sig själva som kristna och som inte delar denna tro (jfr. antitrinitarism).

Enligt den judiska kalendern, som är en månkalender, firas högtiden pesach den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, då det alltid är fullmåne. De kristna började snart att flytta påskfirandet till påföljande söndag, den dag de menar att Jesus uppstod. Ofta hänvisar man till att det vid det första konciliet i Nicaea år 325 skulle ha beslutats om att påskdagen skall infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, men detta finns dock inte bevarat i de protokoll som finns efter kyrkomötet. Eftersom vårdagjämningen infaller på olika tidpunkter beroende på vilken tidszon man befinner sig i är det 21 mars som används för att beräkna påsken. På samma sätt är det inte den astronomiska fullmånen som används utan en fullmåne som beräknas med hjälp av tabeller (kallas den ecklesiastiska fullmånen). Alltså infaller påskdagen på söndagen närmast efter den ecklesiastiska fullmåne som infaller på eller efter 21 mars.
I de katolska länderna införde man 1582 den gregorianska kalendern, vilket innebar att man lämnade den gamla julianska kalendern som gällt dittills. Även vissa av de ortodoxa kyrkorna övergav efterhand den julianska kalendern till förmån för den nya ordningen, men de flesta nationella kyrkorna inom ortodoxin var så kallade gammalkalendarister, och för kyrkoenhetens skull beslöts att alla ortodoxa kyrkor skulle fira påsken efter juliansk kalender. Efterhand bytte under 1600- och 1700-talen även de nationella protestantiska kyrkorna i västra Europa till den nya katolska kalendern och resultatet har blivit att påsken i de östliga ortodoxa kyrkorna vanligen infaller på annat datum än i de västliga kyrkorna.
I Sverige bytte man kalender från den gamla stilen till den nya stilen 1753, vilket i praktiken innebar ett byte från den julianska till den gregorianska kalendern. Man övergick dock inte till de nya reglerna för att bestämma när påsken infaller förrän 1844
Av de beräkningsmodeller som finns för att ta fram påskdagens kalenderdatum för ett visst angivet år är sannolikt Gauss påskformel av matematikern Carl Friedrich Gauss (1777-1855) den mest kända. Enligt denna formel är tidigaste datum för påskdagen den 22 mars, och sista möjliga datum den 25 april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa gång blir 2038.

Förnamnet Pascal, särskilt vanligt i fransktalande länder, är bildat av pascha, det latinska ordet för "påsk"; den latinska formen av namnet är Paschalis. Ursprungligen gavs det till pojkar som fötts under påsken.

Källa: Wikipedia & eget material.

Länkar Wikipedia:

Påskfirandet

Blåkulla & häxor