Vän av ordning har nog säkert undrat över tänket hos författaren av denna serien "Sommarens faror" eftersom myggor och knott ej nämnts innan i sammanhanget.

Men här kommer tröst för tigerhjärta då ett rejält kapitel lagts till om olika myggor, svidknott samt även om bromsar stickflugor och humlor.




En mygga har sugit sig mätt på blod från människa.
Bilden tillhör The Guardian  


Den förhatliga men ack så viktiga myggan...

Myggor är ett enormt omfattande släkte av stickande insekter som gör sommaren till en sann plåga välkänd för i princip alla här. Ingen undkommer dessa små stickande marodörer och än värre anses faktiskt knotten vara som i mängder är en outhärdlig plåga på många håll.

Många fina sommardagar och framförallt sommarkvällar har ödelagts av mygg och knott när man fått gå inomhus. Mest känt är Nedre Dalälvens fasliga myggplågor där man fått bekämpa horderna av mygg storskaligt. Nu finns allt bättre motmedel men låt oss ta det från början:

Myggor är insekter inom ordningen tvåvingar (Diptera) vilka ofta har behandlats som en grupp och klassificerats som underordningen Nematocera. Genetiska studier har visat att denna gruppering är parafyletisk och att de därför inte utgör en naturlig grupp.

Ännu har ingen fullständig monofyletisk klassificering* för gruppen tvåvingar presenterats. Gruppen omfattar bland annat stickmyggor, fjädermyggor, harkrankar, knott, svidknott och gallmyggor. Gruppen karaktäriseras av tunna, segmenterade antenner och merparten har vattenlevande larver. 

(Monofyli – när en grupp består av samtliga avkomlingar efter en gemensam stamfader (eller -moder). Med andra ord omfattar gruppen alla ättlingar till individernas närmaste gemensamma förfader. En monofyletisk grupp kallas ibland för en klad. Inom taxonomin är monofyli idealet, till exempel däggdjur.)

Det finns cirka 33 000 arter av myggor och av dessa är det bara ett fåtal arter som sticker eller biter. I dagligt tal är "myggor" ofta synonymt med stickmyggor, vilket är en familj inom gruppen.

En art har nyligen upptäckts i Stockholms tunnelbana men även på andra ställen där det finns underjordiska rum skapat av människan såsom i Göteborg med mera och arten kallas följdaktilgen för "tunnelbane-mygga". Men dess egentliga namn är sydlig husmygga. Länk HÄR

Myggan har en fullständig metamorfos. Myggan förvandlas alltså från ägg till larv till puppa och så till fullvuxen mygga. 

Vissa myggor kan sticka eller bita djur och människor, särskilt de i familjerna knott, svidknott och stickmyggor. Bland stickmyggorna är det oftast bara honan som sticker, eftersom hon behöver protein till äggutvecklingen.  Symtomen på myggstick och knottbett är små stickhål med hudrodnad och ibland lätt svullnad runtomkring. De kan svida och klia mer eller mindre, men är i allra flesta fall helt ofarliga. 

Klådan beror på de salivämnen som myggan sprutar in och som hindrar blodet från att koagulera. Kroppens immunförsvar reagerar på saliven vilket resulterar i klåda och hudrodnad. Hur man reagerar på myggstick och knottbett varierar stort från person till person.

Av de cirka 2500 myggarter som finns i Sverige är endast ett trettiotal blodsugare. I Sverige finns bara några enstaka kända sjukdomar som är kopplade till mygg, till exempel Ockelbosjukan. 

I Sverige finns flera arter av malariamyggor, som senast 1933 spred malaria i Sverige. De malariamyggor som lever i Sverige idag är inte infekterade av malariaparasiten, och är därför ofarliga. 

Malaria skulle eventuellt kunna etablera sig i Sverige igen om dessa myggor skulle sticka ett djur eller en person som bär på malariaparasiten.

Zikavirus är ett virus som överförs av Aedes-myggor och som hos människor orsakar en vanligen mild sjukdom som kallas zikafeber. Den har sedan 1950-talet tidvis förekommit inom ett smalt bälte längs ekvatorn från Afrika till Asien. Under 2010-talet har zikafeber även spridits i Syd- och Centralamerika. År 2016 klassade världshälsoorganisationen (WHO) smittspridningen som ett internationellt nödläge. 

Zikaviruset kan också orsaka den allvarliga neurologiska sjukdomen Guillain-Barrés syndrom. Mikrocefali ökade dramatiskt bland födda 2015 i Brasilien med 3000 fall, vilket är 20 gånger fler än vanligt i landet. Orsaken tycks vara zikafeber som uppkommer av ett virus som överförs av myggor. Barnen som föds med mikrocefali har svårt deformerade huvuden vilket innebär att hjärnans volym är starkt förminskad. Dessa barn får en svår framtid eftersom den mindre hjärnvolymen innebär bortfall av viktiga funktioner såväl fysiskt som mentalt.

Förekomsten av primär mikrocefali varierar mellan olika länder men finns även i Sverige. I Skandinavien uppskattas frekvensen till mindre än ett barn per 100 000, eller ungefär ett barn per år i Sverige. I Brasilien så har mängden övergivna bildäck(!) medfört att många mygg kunnat kläckas.  Orsaken är att dessa däck lätt ger vattensamlingar där mygglarverna kan kläckas. Därför så arbetar man med kampanjer i främst Sydamerika och Afrika för att få bort dessa bildäck.

Myggbett kan även överföra harpest till människan. Sjukdomen som orsakas av bakterien Francisella tularensis registreras i Norden främst under sensommaren och hösten. Allmänt sker epidemier med harpest i cykler som varar i tre år

Vårdbehov: 
Normalt så innebär några myggstick eller bett av knott ej någon sjukhusvård men man kan badda på lite Salubrin eller liknande eller någon lindrande salva på bettstället. Först om sticken eller betten är riktigt många och man fått en allergisk reaktion bör 1177.se eller sjukhus / vårdcentral uppsökas.

Bekämpning:
Myggorna är trots att de är otrevliga en viktig näringskälla till större insekter som t.ex. getingar vilka är nyttodjur precis som myggorna. Myggen utgör även viktig föda åt många fåglar och reptiler liksom för många fiskar som gärna förser sig av såväl ägg, larver, puppor som mygg.

Därför så behövs dessa i vår fauna. Men man vill helst slippa dessa när man är utomhus i skog och mark eller hemma i den egna trädgården eller inomhus. Man bör därför klä sig i ljusa (vita) kläder när man är ute i skog och mark vilket dock kan vara svårt att hantera då dessa lätt blir smutsiga. Men i klädval är detta bästa skyddet. Sedan så kan man smörja in sig med myggolja eller myggkräm som finns av olika fabrikat ute i handeln och på apoteken. Man ska dock undvika att få ämnet i munnen eller i ögonen. Moskitnät och mygghattar är fungerande skydd liksom tjockare kläder, där de ej kan komma åt oss.

Thermacell - En revolution i myggbekämpning!

Under senare år har forskningen gjort framsteg för att få fram en myggbekämpning som är stenhård mot myggorna men ska hanteras med varsamhet eftersom den innehåller gift.

Ett av de senaste tillskotten är denna manick som skapar en myggfri zon i varierande storlek då denna utsöndrar ett medel som myggen avskyr men som är ofarligt för människan.

Thermacell består av en gaspatron som hettar upp en matta med ett verksamt medel som myggen skyr. På så sätt så blir man av med de otrevliga krypen där man har denna i drift.

Givetvis så förbrukas patroner och mattor och det finns angivet hur lång drifttid dessa har. Man ska ej använda denna i slutna rum!

Det finns även större myggbekämpningsanordningar i olika storlekar där myggen sugs in i en behållare och bränns eller förgiftas av ett verksamt ämne. Behållaren töms med jämna mellanrum i soporna. Dessa är ofta gas eller elektriskt drivna.

Välkänt är rök från olika tickor (svampar), näver, bark e.t.c. samt även så kallade myggspiraler som antänds. Röken inverkar sedan repellerande på myggen men ska handhas med försiktighet om det är torrt i markerna.

Mer om produkten Thermacell HÄR
Mer om produkten Mosqito Magnet Pioneer HÄR

Några övriga värdefulla länkar:

Wikipedia om myggor HÄR  

Wikipedia om mikrocefali HÄR

SVT om myggor och dess följder HÄR

Otroliga fakta om myggor HÄR

Knott - Svidknott...

Knott är små eller mycket små myggor (2–6 millimeter) med högt välvd ryggsköld, liten bakkropp, korta antenner samt starka och korta ben. Vingarna är breda i förhållande till djurens oansenliga storlek, vilket gör dem något fluglika. Honorna är gråsvarta, medan hannarnas färg är djupsvart.

Larverna lever i rinnande vatten, där de sitter gruppvis med bakändan fäst vid stenar eller vattenväxter. Före förpuppningen bildar larven en strutlik, upptill öppen kokong, ur vilken puppans huvud med sina tofslika gälar sticker fram. De uppträder svärmvis, huvudsakligen i områden med rinnande vatten. 

De har gjort sig beryktade som en landsplåga genom sina svidande bett (knott sticks inte), som ofta framkallar svullnad. De kan till och med döda nötkreatur och hästar om de är tillräckligt många. Knott finns över hela Sverige där de är som talrikast, främst i Norrland.

I Sverige finns cirka 60 arter i 7 släkten varav det största är Simulium. Skåne har en art, Simulium reptans (synonym Simulia reptans, Linné 1758), som dock mest förekommer i landets nordligare delar, och som visat sig farlig för hästar. Denna art tycks finnas även i Småland, eftersom därifrån rapporteras ett dialektalt namn, ava-åt.

Kolumbaczermygga (Simulium columbaschense), ett fruktat plågoris för hästar och nötkreatur, som finns i Sydöst- och Centraleuropa. Arten har fått sitt namn på grund av att dessa knott vid dåligt väder tar sin tillflykt i grottor (jämför med kolumbarium). 

Länk till Wikipedia om knott HÄR

Bromsar, blinningar och andra stickflugor...

Bromsar är en samling olika blodsugande insekter, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor. Det är dock endast honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Bromsarna genomgår fullständig metamorfos, det vill säga att äggen kläcks till larver som måste äta och växa innan de kan förpuppa sig och förvandlas till vuxna insekter. 

Utvecklingstakten bestäms till stor del av temperaturen. Dessa otrevliga djur har gärna lokala namn som "blinning" eller "blinding" o.s.v. Många av dessa insekter är talrikt förekommande i kärr och mossmarker där det är gott om näringsämnen och lätt för flugorna att fortplanta sig.

Vissa flugor kan även lägga ägg i huden hos djur och människa och man bör kolla upp sig regelbundet om man känt ett smärtsamt stick. Sjukhusvård krävs då för att avlägsna inkräktarens ägg eller larv(er)...

Stickfluga, även kallad stallfluga eller vanlig stickfluga, (Stomoxys calcitrans) är en tvåvingeart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Stickflugan ingår i släktet Stomoxys och familjen egentliga flugor. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Arten är kosmopolitisk och lever i exempelvis i ladugårdar där den suger blod från boskap och även människor. Dess bett är smärtsamt och kan, om flugorna är talrika, stressa djuren.

En annan känd udda företeelse är att vissa flugarter kan "stickas" i samband med kvavt väder innan det kan komma att utbryta åskväder. Sannolikt är det då stallflugan som liknar den vanliga husflugan som är i farten och dessa ger sig på såväl djur som människor i ladugårdarna.

Några länkar:

Wikipedia om bromsar och andra underarter HÄR

Wikipedia om stickflugor HÄR

Styngflugor (Oestridae) är en familj inom insektsordningen tvåvingar som tillhör flugorna. Familjen innehåller omkring 150 beskrivna arter världen över, varav tolv påträffats i Sverige. Särskilt på norra halvklotet och i Afrika återfinns många arter. Flugornas larver lever som inre parasiter på större däggdjur.

Livscykeln hos styngflugor innefattar vanligen bara en kort tid som fullbildade insekter som främst syftar till fortplantning. Storleken för en fullbildad styngfluga varierar mellan olika arter från cirka 0,8 upp till 2,5 centimeter. Kroppen är ofta hårig och mundelarna är antingen reducerade eller saknas, eftersom de fullbildade insekterna intar mycket lite föda eller ingen alls. En del arters honor lägger ägg i värddjurens näsborrar, andra lägger dem i värddjurens päls. Av de förstnämnda lever larverna i värddjurens näshåla och bihålor, medan larverna av de sistnämnda lever under värddjurets hud. När larverna är fullt utväxta lämnar de värddjuret för att förpuppa sig. Förpuppningen sker vanligen i jord.

Till familjen hör exempelvis korm och nässtyng som är parasiter på ren, nötstyngen som parasiterar på nötkreatur och fårstyng som parasiterar på får. Rådjurets nässtyng (Cephenemyia stimulator) har sommaren 2012 påträffats för första gången i Sverige.

Vissa arter, bland annat älgens nässtyngfluga (Cephenemyia ulrichii), som i normala fall sprutar sina larver in i mulen på en älg, kan i sällsynta fall spruta dem i ögat på en människa och orsaka human oftalmomyiasis* (*levande larver i vävnaden). Då larverna har hullingar går de inte enkelt att spola bort och kan i mycket sällsynta fall borra sig in i ögat och orsaka svåra skador. Älgens nässtyngfluga förekommer inom älgens utbredningsområde från Skandinavien, Polen, Baltikum och i Ryssland till östra Sibirien. I Sverige finns redovisat i Artfakta förekomst särskilt i Västmanland men även i Uppland och Södermanland med i övrigt enstaka rapporter från södra Småland upp till Jämtland. Flugan anges som bofast och reproducerande i landet. 

Styngflugan kan ge obehagliga överraskningar. Bildkälla: HÄR

Nu lite om våra kära humlor...

Humlorna är tillsammans med våra älskade tambi omtyckta gynnare som hjälper till med pollineringen av växter och blommor. Dessa är sålunda mycket viktiga nyttodjur som tyvärr minskar i antal från år till år. Humlorna bygger mestadels sina bo under jorden och rätt avskilt från människan, även om humlor finns under byggnader eller i hålor i marken nära oss. Detta är synnerligen fredliga djur som sällan ger sig på och sticker människor.

Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin (Apidae) inom överfamiljen bin (Apoidea). Släktet förekommer främst på norra halvklotet, med enstaka arter i Sydamerika. I Sverige finns 38 arter, medan det i Finland finns 37.

Individerna inom släktet är kraftigt byggda. Kroppen har tätt sittande hår som i regel ger ett tvärrandigt utseende i svart, vitt och gult eller brunrött. Gadden är nästan osynlig och utan hullingar, och giftet är svagare än hos honungsbiet. Humlesläktet utom undersläktet snylthumlorna (Psithyrus) har ibland beskrivits under namnet sociala humlor.

Gadden är förbunden med en giftkörtel och används främst vid försvar. Den har bildats av det omvandlade äggläggningsröret, och finns därför bara hos honorna. Den har helt förlorat sin ursprungliga funktion som äggläggningsrör; hos drottningarna kommer ägget ut vid gaddens bas. 

Gadden syns nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. I likhet med vad som är fallet hos de flesta gaddsteklar utom honungsbina har den inte några hullingar och kan därför användas flera gånger. Giftet är dock svagare än honungsbiets. 

Vårdbehov: 
Humlans gift är svagare än honungsbiets och det är ytterst sällan man blir stucken. Oftast sker detta om man råkar trampa på en humla som besöker en blomma när man är barfota eller inomhus om en försvagad humla letat sig in.

Sticket är oftast "svagt brännande" i sin karaktär och en lindrande kräm brukar vara bästa botemedlet för att lindra smärtan. Denna är högre hos barn som har en lägre smärttröskel. Dock bör sjukhus uppsökas om man är allergisk mot stick av getingar och bin eller om sticket kommit vid halsen nära luftstrupen.

Bekämpning: 
Humlorna är fridlysta och ska ej bekämpas om humlornas bo nu inte hamnat helt galet och innebär fara för människor. Detta kan vara vid en ingång till ett hus som saknar reservingång. För humlorna är hotade som art rent allmänt.

Användningsområde:
Humlor är en viktig pollinerare och är lätta att föda upp vilket gäller vissa arter. Man kan själv anlägga ett hjälpmedel för att få fler humlor i sin närhet om man har egen trädgård och / eller odling:

Gräv ned en stor keramikkruka i backen , gärna en obehandlad, och inte för djupt utan några centimeter ned. Innanför krukan ska marken vara lite utgrävd med ett par centimeter. Den överblivna jorden läggs runt krukan utvändigt. Hålet som normalt finns i krukans botten för att dränera ut överskottsvatten, hamnar nu i dess topp och fungerar som ingångshål för humlorna. Tillse att hålet är tillräckligt stort för humlorna.

Detta gör man på vårkanten i typ mars-april där, om man har tur senare kan få en koloni värdefulla humlor. Givetvis får detta konstgjorda rede ej utgöra fara för nyfikna eller oförsiktiga, så krukan bör placeras på en undanskymd plats.

Humlan som nyttodjur i industriell skala...
Humlan är som sagt tillsammans med tambiet den viktigaste pollineraren. Därför har en industri som exporterar humlor över stora delar av världen etablerats. Dessa humlor skickas med flyg, båt, tåg och lastbil inom Europa och övriga världen.

Dessa släpps ofta ut i stora växthus där gurka, tomater och snittblommor odlas för att ge en bra pollinering. Lite cyniskt är att när dessa fullgjort sin uppgift så kasseras humlorna genom att brännas upp. Humlornas bon är speciella lådor som lätt kan hanteras av växtodlarna och industrin. Man kan ha all anledning att vara skeptisk till denna hantering av levande varelser...

Wikipedia om humlor HÄR

Om humlor i storskaligt användande HÄR

Inom kort så kommer EWP titta närmre på de INVASIVA ARTERNA som utlovats. Men detta avsnittet fick "gå emellan" då detta avsnittet ansågs vara väl så viktigt inför sommaren.

Källa: Wikipedia, Biodlarna & eget material.